Anna Ileby

Det har ju varit midsommar och jag orkade ha med kameran ungefär en fjärdedel av kvällen, men alltid något!

Vi började med sedvanligt familjeporträtt på bodegan. Tänk att det här är sista sommaren det ser ut såhär, nästa år är det ett orangeri istället! Det är också sista gången vi är tre på bilden, nästa år är vi fyra!

Förra årets bild så ut såhär, då glömde vi visst bort pappan, men det är ju sånt som händer.

Det spårade ur som det så ofta gör. Fast de bilderna blir ju alltid bäst!

Sen var det dags för midsommarlunch, allt enligt tradition.

Midsommar är min bästa högtid numera. När jag var yngre avskydde jag den för det var så himla mycket alkohol inblandat, man skulle toppa varann och åka till än det ena häftiga stället efter det andra, vi sov i bilar på Smögen och i solstolar i Strömstad. Nej tacka vet jag nu, när det är samma visa varje år och alla är glada och nöjda med det.

Emil slog på stort och gjorde egen löjromspizza på grillen! Så himla god. Han har tjatat om denna pizza varje dag sen dess.

Det här är vårt gäng, minus Emil som fotar, nyfödda Ivar som sover och Erik som var tvungen att springa ur bild och leka med en bil.
Älskar traditioner och älskar att vara samma personer jämt, som man känner väl, då försvinner min introverta sida helt och jag kan andas ut och bara ha roligt. Dessutom har alla småbarn så vid elva snåret är alla dödströtta och om någon mot förmodan hade föreslagit efterfest hade denna någon fått stryk.

Nu har jag varit gravid i 26 veckor, är enligt appen i sjunde månaden och har 103 dagar kvar tills beräknad ankomst av lille Stig!
Den här graviditeten har jag haft mycket mindre ont än jag hade förra gången. Då rörde jag på mig cirka noll procent och den här gången har jag tvingats cykla fram och tillbaka till jobbet nu i tre veckor för att vår bil är på verkstad, och det har verkligen gjort underverk med fogarna!
Har fått hem ett gäng med träningskläder för gravida så nu tänkte jag sätta igång att försöka träna lite mer till och med. Det kan ju knappast skada.

Jag har även mått mindre illa den här gången, även om illamåendet höll i sig längre denna gång. Jag har mått pyton från vecka 9-21 men mått ganska bra på mornarna, det har varit värre på kvällarna.
Förra gången jag var gravid mådde jag illa mellan vecka 10-19 ungefär men mådde alltid illa på morgonen den gången.
Tycker sånt där är så märkligt, det är ju samma kropp och samma sak, även om bebisen är annorlunda.

Förra gången hade jag på riktigt lite ångest hela graviditeten över att jag visste att jag skulle behöva gå igenom det här igen. Det var också därför det dröjde väldigt länge innan jag ens kunde föreställa mig barn nummer två, minnet av den första graviditetn var tvungen att blkena bort först.
Så nu, även om jag avskyr det, så känner jag mig ändå så himla glad varje gång en vecka passerar! Aldrig mera vecka 15, aldrig mer vecka 20 osv. osv.

Jag oroar mig en liten smula över brösten dock, då de växt på ganska bra så hoppas jag verkligen innerligt att de går tillbaka till sitt ursprungsläge direkt efter förlossningen.
Jag ska ju ta nån tablett som stänger av all mjölkproduktion så fort Stig är ute, just för att slippa få de där allra största brösten igen.
Som ni vet vid det här laget gjorde jag en bröstförminskning efter att jag fått Knut och jag vill absolut inte ha den ogjord!
Men även om de känns stora nu, så är de ändå inte i närheten av så stora som sist!

Jag har en väldigt stor mage redan. Det hade jag förra gången med, men sen stannar den liksom av och så händer det inte så mycket mer.
Jag ska på bröllop i början av september, en månad innan beräknad födsel och att komma i någon vettig klänning känns minst sagt utmanande.

Får väl återkomma med bilderna från 26-40 så småningom. Fast jag hoppas han föds i vecka 27 som Knut, de där sista veckorna är ju ändå bara jobbiga!

När Knut skulle komma boade jag som en tok hemma! Jag klädde om soffor, sydde babynest, bytte tyg på babysittern och allt möjligt ambitiöst.
Men den här gången har jag ju liksom redan allt fixat. Det enda jag gjort är att fixa ett nytt skötbord och måla det grått.
Färgskalan för barn nummer två är helt olik den jag hade till Knut. Då ville jag ha klara färger och mycket mönster.
Den här gången vill jag ha det lugnt och avskalat.

Den här färgskalan har jag tänkt ungefär. Med milda färger och mjuka material. Gärna grått, smutsrosa och dimgrönt. Den här tröjan med Lisa Bengtsson tryck har jag bara sett på pinterest innan men nu hittade jag en på en loppissida på Facebook och slog till. Byxorna är supermegamjuka i merinoull.

Nu hade H&M Home rea och jag drog på mig spenderarbyxorna direkt. Jag är sugen på att göra om allting hemma just nu, bara matta ner allting. Få bort det skrikiga. Det här köpte jag:

Två kuddfodral till soffan i vardagsrummet. Just nu har vi ett hopkok av alla möjliga olika där, så jag tänkte rensa upp lite och få det lite mer enhetligt. Prickigt måste det dock vara, det är sen gammalt.

Nya gardiner till vårt sovrum. Vi har ljusgrå väggar med vita prickar och gråa gardiner. Det blir lite väl grått, så tror de här smutsrosa kan bli fina till det gråa för en lite varmare känsla.

Totalt onödig grej som jag ändå kände att mitt liv behövde, två små skedar i porslin. Vi har salt i en liten behållare i köket och tar alltid med ett fult teskedsmått i plast. Det liksom BEHÖVDES en sån här sked där, det fattar ju vem som helst!

Kan ana ett prickigt tema här….. Köpte två såna här små förvaringskorgar i tyg att ha på skötbordet med diverse pads, tops, termometrar och krämer i..

En förvaringskorg i bomull. Tänker att den här är den perfekta strandväskan att packa ner termos, handduk och solcreme i och sen när sommaren är över, kan den stå under Stigs skötbord och förvara blöjor i. Finare än ett paket i plast.

Lite crazy var jag ändå tvungen att vara och kunde inte motstå den här ljushållaren i form av en orm. Hoppas inte Emil blir rädd bara, som lider av jordens största ormfobi!

Visar såklart sen när allt är på plats. Nu vill jag genast åka hem och göra om alltihop där hemma!

Fick en fråga från Tove, som jag tänkte jag kunde svara på i ett eget inlägg.

Hej! Jag tycker det är så intressant med förändringen kring vad du ville ha till Knut i frågan om färger och mönster, och vad du nu vill ha till Stig. Jag har även hört dig nämna liknande saker kring dina egna kläder. Vad tror du att det skiftet beror på? Har du alltid varit en sådan som skiftat mycket eller är detta en ovanlig förändring? Mest nyfiken! Själv omger jag mig med färg och mönster allt mer, men funderad på om jag en dag kommer vilja ha det motsatta istället. Tack för en toppen-blogg!

När jag var gravid med Knut så klädde jag mig såhär, dvs väldigt mycket färg och mönster och alltihop i en salig blandning kan man säga.

Barnrummet inredde jag likadant, ville ha starka färger och var väldigt förtjust i allt som kom från Brio så ville ha de färgerna på allt. Starka grundfärger.

Jag klädde Knut i massor med färg och mönster, ju mer desto bättre! Det fanns massor med sådana kläder i butikerna då så det var lätt att hitta.

Men efter förlossningen tappade jag bort mig själv lite stilmässigt. Dels kände jag inte alls igen min kropp och att gå runt i vippiga färgglada klänningar på lekplatser och mammaträffar kändes helt fel. Började känna mig som en clown rent ut sagt.
Här är några bilder i ”mellanläget” där jag inte riktigt visste vilken stil jag skulle ha.

Men sen fick jag äntligen tiden för bröstförminskningen vilket gjorde att jag kände mig som mig själv igen, inte alls lika obekväm som innan. Jag köpte även mitt livs dyraste och finaste plagg, min första Rodebjer-kaftan och där någonstans så hittade jag hem igen. Sen dess har jag mycket mer svart än jag hade innan, jag gillar stora plagg och har hellre pastelligt hår än vippiga klänningar.

Men nu är jag ju alltså gravid med Stig och det känns helt onaturligt att gå tillbaka till de där skrikiga färgerna bara för det.
Nu vill jag istället ha det mer lugnt och dovt. Men jag tror också andra saker spelar in, trender till exempel. Det finns mycket ”smutsfärger” i butikerna, inte lika skrikit som innan. Sen tror jag också en viktig faktor är, för mig i alla fall, att det har med stress att göra.
Jag är mycket mer stressad över saker nu än jag var med Knut. Dels har jag redan ett barn, jag har mycket mer att göra på jobbet, vi är mitt i en stor renovering och en massa andra jobbiga saker har hänt sen sist. Så då känns det färgstarka för jobbigt. Behöver vila ögonen helt enkelt.
Så nu tänker jag klä både mig och Stig lite lugnare. För det är nya tider nu. Förhoppningsvis stillsammare tider.

Emma skrev ett så himla bra svar på tal om hur hon uppfostrar sina barn som fick mig att tänka på hur jag gör själv.
Vad har jag egentligen för grundvärderingar?

Min tanke redan från början var att jag skulle se honom som ett barn, inte som en pojke. Det tycker jag faktiskt att jag lyckats med väldigt bra.
Knut är ingen typisk kill-kille (om det nu finns sådana?) han är ganska rädd för nya grejer och backar direkt om någon är för på eller vill brottas. Sånt kan ju göra ont och jag förstår honom.
Han är så otroligt verbal och förklarar för sina kompisar istället för att bara låta det vara och det är en så himla fin egenskap.
Som häromdagen när en av hans kompisar sa: -Är du feg eller? och Knut svarade: -Jag kanske är lite feg, men ibland vill man helt enkelt inte!
Jag låg i rummet bredvid och log för mig själv över vilken strålande liten person han blivit. Efteråt berömde jag honom och sa att det är just det som är modigt, att våga säga ifrån och stå upp för sig själv.
Dagen efter hörde jag samma pojke fråga igen om Knut var feg, -Nej, jag är modig för jag säger ifrån! Svarade han då och jag kände mig extra mallig över mitt kloka barn.

Knut har sjukt mycket leksaker. En himla massa är från loppis och sen sånt han fått och önskat sig. Han har en stor låda full med bilar, massa playmobil och lego och dockhus, Barbiehus och Barbiedockor.
Sen vad han leker med är såklart upp till honom, men jag vill inte vara i vägen och begränsa genom att inte erbjuda allt så att säga.
Han leker inte med barbie, för han är lite för liten för att kunna klä på och av, han leker heller inte särskilt mycket med bilar, för att bara köra runt och leka med en traktor verkar tråka ut honom (jag förstår hans poäng där) men han leker däremot vansinnigt mycket rollekar.
Alla tänkbara gubbar och figurer går hem hos Knut, det är inte så noga om det är Blixtenbilar, Pyjamashjältar eller hello kittydockor, bara de kan interagera med varann. Sen kan han leka i timmar och min bästa grej är att smyga in ibland och tjuvlyssna på allt de där små figurerna hittar på.

När vi var i en lekpark för ett tag sen så kom det fram en pojke och lekte med Knut. Han hade blommig klänning och ett plastsvärd med sig. Efteråt pratade Knut om ”henne”. Jag förklarade för honom att det var en pojke, men Knut sa neeeej, hon med klänningen jag lekte med. Ja,det var en pojke. Man får se ut och ha på sig precis vad man vill vet du, även om man är pojke. Knut accepterade det hela på en gång och sen var det inte mer med den saken.
När det några veckor senare kom en man i permobil åkande sa Knut till mig, att vet du mamma, man får ju se ut och göra precis som man vill!
Sen var den saken biff.

Mitt mål är att han ska växa upp och ha så bra självförtroende att han törs stå upp för sig själv. Att han alltid ska våga säga ifrån när nått känns fel och att han aldrig ändrar sin mjuka, fina, ljuvliga sida där han gärna kramas och ibland springer in från gatan bara för att säga att han älskar mig.
Tänk att så mycket kärlek kan rymmas i en enmeter hög liten kropp.
Oändligt.

Igår var det äntligen dags för min inbokade frisörtid och årets sommarförvandling!

Vi började med att ta ut mina extensions jag hade i håret. Hade alltså några slingor på varje sida fram, så det skulle bli lite tjockare där, ni se ju hur fjösigt det är utan dom.

Såhär såg det ut när de satt i, som ni vet. Mitt bästa trick för att få lite mer frisyr om man som jag, har väldigt tunna hårstrån.

Sen färgade vi det mörkare. Förr hade jag alltid svart hår och känner mig väldigt hemma så fort det blir aningens mörkare än ljust så att säga.

Sen satte vi i tre förpackningar med löshår, i tre olika nyanser för att det skulle se så naturligt ut som möjligt. Jag ville inte ha dom i fullängd, så vi klippte av typ 1,5 decimeter. Egentligen hade jag velat ha det ännu kortare, då jag tycker att det superlånga känns mer fejk än lite mitt emellan. Men min frisör sa att det slits ju ganska mycket så jag kan komma in och klippa kortare sen om jag känner att jag vill det.

Såhär såg jag alltså ut innan….

….och såhär efteråt! Älskar verkligen färgen men det är helt klart ovant att gå från tre hårstrån till en hel man!

Men jag känner mig så himla fin och är verkligen supernöjd! Fick med mig en hel stor påse med massa produkter för att ta hand om håret nu. Torrschampo, inpackning, hårspray, lockcreme, schampo och leave-in balsam.

Så roligt att göra sig iordning imorse när man kände sig som en helt ny person! Emil säger att det är bäst uppsatt, annars känner han inte igen mig! Men han vänjer sig nog snart.
Klänningen är köpte jag för ett tag sen på Mango, men idag var min premiäranvändning. Känner mig lite som pretty woman i den!

Igår jobbade jag min sista dag på fyra veckor!
Andra år har semestern alltid känt en smula vemodig för jag vet att jag kommer sakna pennorna så mycket. Det kommer jag göra i år också men jag behöver VERKLIGEN semester nu!

Jag ser fram emot att äta långa sommarfrukostar ute ihop med min familj, fråga Knut vad han vill hitta på och sen ta dagen lite som den kommer.

Jag ser fram emot att ta långa iskalla dopp och svalka av den här överhettade gravidkroppen ordentligt!

Jag vill åka på loppisrundor på Öland och ha all tid i världen att åka på småvägar och stanna där man har lust.

Jag längtar efter knäpptysta kvällar där det bara är Emil och jag och båda två bara sitter tysta med varann.

Jag ser fram emot iskallt (alkoholfritt) vin på trappan till stugan.

Jag längtar efter att fortsätta renovera vårt hus, att få se orangeriet växa fram! Så himla spännande!

Åka på utflykter.

Sova middag mitt på dagen.

Förbereda för en ny liten person!

Inte svara i telefon och bara få vara ifred.

Jag tänkte även låta bloggen vila. Jag förinställer några inlägg. Men min plan är att fota en massa hela sommaren så jag sen har en massa material tills jag är tillbaka igen!
Dock finns jag alltid på instagram och där uppdaterar jag hela tiden, så i sommar får ni helt enkelt följa mig där istället!

GLAD SOMMAR!!

En sak har jag lärt mig genom alla somrar och semestrar och det är att packa lätt (i alla fall för min del, till Knut har jag alltid med mig alldeles för mycket)
Det här har jag packat ner till mig själv, för en veckas semester på Öland (plus ett linne, en svart t-shirt, en pennkjol i trikå och cykelbyxor mot lårskav)

Röd baddräkt Monki
Solglasögon, Ray-ban
Stråhatt, H&M
Transparent kaftan, Rodebjer
T-shirt med knyt, Monki
Gravidjeans, H&M
Stickad tröja för kyliga kvällar, H&M
Blommig kaftanklänning, Lindex
Sjal till håret, H&M
Sandaler, Sköna Marie

Nu åker vi mot Öland!

Man kan ju faktiskt inte bygga ett orangeri utan att berätta om det, så det ska jag göra nu!
Vi har ju alltså en altan, med utekök, som vi kallar för Ileby´s bodega. Den ser ut såhär sedd från gatan (när det är vår och inte vildvinet börjat växa än):

Från andra hållet ser den ut såhär (när vildvinet växer så blir det bara som en grön vägg där till vänster);

Nu har vi äntligen fyllt i alla miljoner papper och allt som ska göras och alltså fått bygglov, jihooo! Här är min skiss på hur det ska se ut när det är klart:

Såååå, nu är vår plan följande:

I slutet på semestern river vi hela den befintliga altanen
De kommer med alla maskiner och sånt som behövs och gräver ut baksidan, så vi kan få in stora fönster i källaren och då kunna bygga fler sovrum där nere (vårt hus har bara två sovrum)
De förbereder marken där orangeriet ska stå genom att gräva och platta till så allt är klart.
Vi gjuter en platta, som sträcker sig över både orangeri och trädäck.

Sen är planen så att vi pausar där. För här någonstans kommer den nya lilla bebisen och då måste man pausa resten av livet lite.
Men, poff, nu hoppar vi till våren 2019 och då är alltså plattan gjuten och klar och redo att bli ett orangeri!

(bild härifrån)

Vår plan är att lägga ett golv av tegel i hela orangeriet och sen mura upp väggarna ungefär 80 cm högt med gammalt tegel (som vi just nu har fullt upp med att jaga rätt på)
Fönsterpartiet som kommer mot gatan kommer bestå av en gammal dubbeldörr och gamla fönster som vi köpt på blocket.

Här har vi lagt ut dom lite provisoriskt för att se på ett ungefär hur det blir. Under fönstren där till höger blir det alltså tegel och ovanför alltihop blir det liggande svart panel för att få till lutningen mot taket. Alla fönster ska målas svarta.
På motsatt vägg, mot trädäcket, blir det ett vikparti i glas, som man alltså kan vika ihop som ett dragspel och då få orangeriet helt öppet om man vill. Detta blir såklart också svart.

Vårt utekök flyttar vi ut på det nya trädäcket och får du ännu mer plats i själva orangeriet.

(bild härifrån)

Jag har såklart redan börjat inreda så himla mycket i mitt huvud. Äntligen ett helt nytt rum att få piffa med! Jag tänker att jag ska ha massvis med växter därute, speciellt sånt som klättrar, som gurkor och sånt. Gärna massa tomatplantor också, för de luktar så gott. Ett fikonträd står också på listan. Det kommer ju bli himla varmt där inne så jag tror de flesta växter kommer trivas som fisken i vattnet!
Så härligt också att det är stängt nu, så vi kan ha dynor och tavlor och riktiga lampor och allt sånt där ute!

(bild härifrån)

Sen en klar fördel, att man kan ha sin jul där!
Vi kommer inte ha det vinterbonat, så det kommer inte vara varmt där ute vintertid. Men själva pyntet kan ju vara där ändå. Som julgranen tex, så skönt att slippa släpa in den i huset! Gud, nu känner jag mig som Ernst, men ni förstår tanken!

Vår plan är alltså att Ileby´s orangeri är klart till sommaren nästa år. Murningen och golvläggningen ska vi leja bort, då det måste bli perfekt, men gjuta platta, bygga fönster och panel och byta tak, det har Emil tänkt göra själv. Älskar så innerligt att ha en händig man, det stod typ överst på min önskelista, precis nedanför ”rolig” förstås.
Det här ska bli så JÄKLA spännande och min inspirationsmapp för orangeriet på pinterest fylls på hela tiden!

Någon vecka innan jag gick på semester blev jag klar med alla teckningar till vår nya bok, Paketlandet!
Förra gången, när vi gjorde Fislandet, åkte jag upp till Stockholm med alla originalteckningar i säkert förvar under armen. Men den här gången orkade jag verkligen inte sätta mig på ett tåg i fem timmar för att lämna över dom och sen åka fem timmar hem igen, med mage och allt.
Så jag skickade dom…..

När jag la upp bilden på paketet på instagram fick jag massvis med kommentarer om att ”neeeeeeeeeeeej du kan inte skicka med posten, du MÅSTE skicka rekommenderat”, ”jag skulle aaaaaaaaaaaaaaaaldrig skicka det” osv osv i all oändlighet.
Här måste jag ändå flika in att vi måste lita på folks omdöme. Jag vet att kommentarerna var i all välmening, men jag är ju inte född igår och jobbar dessutom med det här, jag skickar alltså hundratals såna här paket varje år. Skickade SÅKLART rekommenderat, är ju inte helt vilse i kolan!
Jag stod dessutom nere på postkontoret med paketet och sa att DET FÅR INTE KOMMA BORT, jag betalar extra allt, vad som helst, men det får inte försvinna!
Den snälla postkvinnan lovade dyrt och heligt att det skulle komma fram.

Sen låg jag sömnlös några dagar och spårade mitt paket stup i kvarten. Inga nyheter, det stod bara att det var på väg.
På fredagen, fem dagar efter att jag skickat det, så hörde min redaktör och mottagare av paketet av sig och sa att hon inte fått det och att hon nu skulle gå på semester!
Jag ringde postens kundtjänst och de sa att jag borde reklamera paketet för att det antagligen var borta och inte skulle komma fram….

REKLAMERA!! Jag skrek rakt ut på den stackars tjejen i telefonen! Är du dum i hela huvudet, jag vill inte reklamera, jag vill ha mitt paket, jag MÅSTE ha mitt paket!!
Hon sa att jag kunde reklamera för ett värde upp till 10 000 kronor. TIOTUSEN, det är ju en tiondel av vad de är värda! Om ens det, ovärdeliga!
Så ja, jag hade emotionell kris och dödsångest ungefär här.
Sen hoppade jag på cykeln och cyklade i ilfart ner till posten och där stod den snälla postenkvinnan igen som tur var så jag förklarade hela situationen för henne, med panik i rösten och ytterst skakat utseende antagligen.
Hon blev väldigt oroad och konfunderad och sa att det minsann aldrig försvunnit några rekommenderade brev under hennes tid, så hon skulle minsann hitta det!

Jag var ändå skeptisk. Ville helst sätta mig i bilen och åka land och rike runt tills jag hittade det. Samtidigt skämdes jag över att det var borta och att alla på instagram varnat mig.
Men så på måndagen ringde min redaktör, från sin semester och sa att hon fått en avi om att paketet fanns i Gamla stan!
Alltså, jubel och fanfarer! Jag blev så JÄVLA illglad rent ut sagt! Men problemet kvarstod ju som sagt, att hon var på semester och inte kunde hämta ut det och ingen annan får hämta ut rekommenderade brev än just den som står som mottagare.
Så, jag ringde kundtjänst igen. Fick prata med samma tjej som jag skrikit åt tidigare (vad är oddsen?!) och berättade att jag nu ville byta namn på mottagaren.
Det ville hon inte hjälpa mig med, eftersom paketet fortfarande inte syntes i systemet.
Du borde reklamera det sa hon igen.
Håll käften tänkte jag.

Men så skällde jag lite till och sa att du MÅSTE ändra namnet, kosta vad det kosta vill, jag skiter i om paketet syns eller inte, det MÅSTE finnas där!
Så hon ändrade. Ytterst motvilligt.
Samma dag ringde den snälla postenkvinnan upp och sa att hon minsann lyckats hitta paketet, just där i Gamla stan!
Hon hade ringt till alla utlämningsställen i Stockholm och till slut fått prata med någon som sagt ”jaaa, ett stort brunt, långt rör jaaa, det ligger här!”
De hade haft strul med inscanningen, därför fanns inte paketet med i systemet och gick därför inte heller att spåra.
Men det fanns.
DET FANNS, DET FANNS, DET FANNS!!
Det var det enda som var viktigt!

Så nu blir vår bok av!
Paketlandet kommer ut i Oktober, med bilder och allt!
Det galnaste i hela historien är ändå att Paketlandet handlar till stor del just om det här, ett paket på villovägar. Ödets ironi va…..

Nu var det förvisso ett tag sen jag gjorde den här teckningen, men ändå. Jag har inte visat den på bloggen än, så here we go!
Här är alltså Zlatan, the one and only.

Jag såg en dokumentär om honom nyss och blev så väldigt betagen, för trots att han är stöddig och självsäker så är han ändå så himla snäll.
Jag tycker han verkar vara en strålande person rent ut sagt!
Så jag var helt enkelt tvungen att hylla om honom lite, plus att han såklart kan gå under kategorin ”killfredag” där jag bara tecknar vackra män.
Så varsågoda mina damer och herrar, här får ni veckans fredagskille, Zlatan!

För en månad sen gick vår bil sönder (fan, jävla, helvete osv.) så den hamnade på verkstad.
Då fick jag och Knut helt enkelt börja cykla till jobb och dagis istället.
Det här har visat sig bli vår bästa stund på hela dagen!
Dels gör det under för min foglossningen att röra lite på sig varje dag och dels är Knut alldeles ljuvlig att cykla ihop med.

-Vet du att man kan äta havssniglar mamma?
-Oj titta en fjäril!
-Får man parkera bilar på trottoaren? Varför gör han det då? Han måste vara snurrig i pannkakan!
-Vet du vad Valter säger?
-När jag blir tio år ska jag ha ett tevespel!
-Vet du att det finns svarta hål i rymden mamma?
-Jag är alldeles betydelsefull! Inte fasansfull!
-Vi är världens bästa cykelkompisar mamma!
-Hur gammal är jag när Småtting är fem år?
Osv. osv. osv.

Så himla mysigt!
Där cyklar vi i sakta mak och pratar om livets stora och små mysterier
Hoppas bilen aldrig blir klar på verkstan!

HIttade en sommarlista hos min favorit Karkki, jag lånade den.

Vilka tre saker börjar du tänka på när du hör ordet ”sommar”?
Middagsvila, gräs och uteserveringsöl

Kommer du jobba i sommar eller ha semester?
Jag kommer ha semester. Riktig semester och helst bara vila mig igenom dessa fyra veckor. Men jag läser fortfarande mailen. Fast i smyg.

Vad gör du helst en ledig kväll?
Jag sitter på Ileby´s bodega, antingen bara jag och Emil och lyssnar på musik och dricker nått kallt, eller ihop med en hel hög med vänner som sedan drar ihop spontankrocket.

Vad är enligt dig, den ultimata sommarmaten?
Lätt val, färskpotatis, fiskpinnar och gräddfil med sjukt mycket gräslök och en stor klick smör till potatisen! Jag gillar inte sill och mina föräldrar åt jämt sill på sommaren, då fick jag detta istället. Kör fortfarande hårt på att det är den bästa sommarmaten, äter det minst två gånger i veckan på sommaren. Knut älskar det också.

Vad är ditt favoritställe att vara på under sommaren?
Öland och Värmland. Punkt.
Är absolut ingen person som skulle boka en charterresa på min semester. Den sparar jag isåfall till hösten. På sommaren är det bara Sverige som gäller, inget land i världen slår det ändå på sommaren.

Hur skulle den perfekta sommardagen se ut för dig?
Jag gillar sommarprojekt, i lagom stora doser, så jag skulle börja min dag med frukost på altanen med min familj, gärna med jordgubbar i filen och vattenmelon till efterrätt. Sen skulle jag måla om någonting, tex ett av alla de fönster vi ska ha i orangeriet. Ett alldeles lagom projetk. Sen skulle jag bli varm och behöva åka och bada, så då skulle jag ta med mig min familj till Osudden. Grill på kvällen förstås, och musik på altanen och glass med jordgubbssmak. En perfekt dag får även också innefatta någon form av loppisaktivitet.

Ett fint sommarminne?
När vi inte hittade till huset vi hyrt på Öland och kom fram till det vi trodde det var, blev sjukt besvikna och ville knappt gå in. Men sen kom jag på att huset inte alls skulle vara rött, utan vitt. Alltså måste vi vara fel. När vi sen körde rätt och kom fram till huset vi skulle hyra, så blev jag så glad att tårarna brände bakom ögonlocken. Det var perfekt.

Finns det någon låt du förknippar med sommaren?
”Det var dans bort i vägen” med Sven-Ingvars. Somrigare finns inte..

Vad är fem saker du vill hinna göra i sommar?
Gå på loppis, är på jakt efter stråväska och piedestaler och kanske nått jag inte visste att jag behövde antagligen
Bada i en pool. Jag älskar att bada i pool, så mycket mer semesterkänsla än i hav tycker jag, av nån konstig anledning.
Ta några fina bilder på gravidmagen innan den är ett minne blott.
Åka till Ullared. Gärna själv och få gå där länge utan stress. Jag är på jakt efter en vällingmaskin och en skötbädd.
Åka båtbuss i Karlstad och bada i Vänern.

Egentligen börjar jag inte jobba förrän på måndag, men fick lite tid över och kunde inte hålla mig borta.
Jag har så mycket bilder och så mycket att skriva om, men här kommer en liten smygtitt tills vi drar igång på riktigt:

Nu är det slut på en helt fantastisk semester (om man bortser från de allra högsta temperaturerna när jag fick mer eller mindre panik och ville krypa ur mitt eget skinn!)
Det är oerhört skönt att vara tillbaka på jobbet, även om varken min markis eller AC:n funkar (morr) så tycker jag ändå allra bäst om vardag, trots allt.

Vi började vår semester med en vecka på Öland, livets plats!
I år hade vi dessutom med oss våra kompisar i några dagar, ovant för mig som är så isolerad men det var väldigt lyckat.

Vårt första stopp var Ölands djurpark. Vi har aldrig varit där innan, men det är alltså en park med både djur, tivoli och vattenland.

Dessvärre fick min kamera frispel och ville bara ta helsvarta bilder, så många av bilderna jag tog försvann. Så himla typiskt! Men det fanns djur iallafall, så nu vet ni det

Och Knut åkte sitt livs första karusell som var mer än bara tråkiga farfars bilar. Nämligen min personliga favorit, Äppelmasken! Dock fick gravida inte åka, fail. Krockbilarna var också succé, de åkte han inte mindre än tre gånger.

Vi avslutade med vattenlandet som hade så orimligt iskallt vatten så det gick knappt att ligga i (det här var innan värmeböljan, annars hade jag aldrig gått upp snarare)
Ölands djurpark får 1,5 sol av 5 möjliga. Jag tyckte alltihop kändes lite…..rangligt liksom. Men barnen var nöjda och det är ju huvudsaken.

Vi åkte vidare, hem till ”vårt” hus. Det var precis lika fint som jag mindes det, om än en smula torrare gräsmatta.

Knut och Felix drog igång ett vattenkrig med regnvatten, för att hjälpa gräset på traven en smula. Älskar den här bilden för övrigt.

Det här med att ha med fler barn var ju inte så dumt, så kunde vi vuxna chilla och prata medans de lekte för fullt på gräsmattan.

När barnen somnat spelade vi spel, som sig bör på semestern.

Vips blev det morgon på ön och vi åt frukost ute.

Miljoner plastgubbar att hinna leka med.

Sen gjorde vi en utflykt till Byarums raukar, som är en av mina favoritställen på Öland.

Oändligt hav och fantastisk natur. Känns så väldigt Öland på nått vis (och lite Gotland då, med raukarna)

Han är lika snygg på Öland som hemma tydligen.

Felix bor bara några hus bort från oss och Knut och han leker med varann så ofta de bara kan. Det var ett av mina lifegoals när jag fick barn, att han skulle hitta nån att leka med på gatan. Check!

Öland alltså, så mycket älsk på den ön. Här med ön Blå Jungfrun i bakgrunden.

Gänget bland stenarna.

Vi tog med Cille, Ivana och Felix till Ölands norra udde och fyren.

Vi radade upp fina snäckor medans de klättrade upp. Vi hade redan gått upp året innan så vi höll oss på marken den här gången. Knuts näsa är alldeles uppskrapad efter en vurpa på djurparken dagen innan. Lille näsan…..

Än är det långt ifrån höst, men jag kände det ändå i luften härom dagen. Det kändes liksom lite lättare att andas, inte lika tryckande som sommaren.
Den här hösten blir ju minst sagt speciell, på det allra bästa sättet. Jag är ett stort fan av hösten i vanliga fall och älskar det här med nystart, som kommer naturligt efter ett långt sommarlov.
Det här ser jag fram emot i höst:

Få barn!
Sån sjuk grej att ha på sin to-do-lista ändå. Jag ser verkligen fram emot det här. Förlossningen skrämmer mig väldigt lite måste jag säga, hade det väldigt bra förra gången så jag hoppas på nått liknande igen.

Få använda allt vi plockat fram. Den här lilla hörnan har jag gjort i vårt sovrum. Sänghimlen gjorde jag själv av gamla gardiner, korgen har jag köpt på erikshjälpen och klätt om och benen har Emil skruvat på från ett gammalt stringbord. Koftan har min kompis Wenche stickat. Äntligen fick jag sätta upp Stickan-skylten i glas också. Älskar´n!
Alla de minsta kläderna är tvättade, vikta och lagda i byrån. Allt står liksom bara och väntar på huvudpersonen och jag längtar ihjäl mig.

Få se hur Knut blir som storebror! Kan inte tänka mig nått finare och jag har väldigt svårt att tro att han inte kommer bli världens bästa brorsa, för jag har aldrig mött en så empatisk person som honom.

Få använde den här igen! Min älskling! Älskar prick allting med den här vagnen, den är rymlig, den är hög, den har gott om plats under, den har bra gung och i ärlighetens namn har jag aldrig sett en ny vagn komma i närheten av att vara så fin som denna!
Vi har köpt en ny också (fast på blocket) som funkar både som ligg och sittvagn, som vi ska ha när Stig blir lite större och vill se sig om lite mer i världen. Men den vagnen kan ändå aldrig mäta sig med denna ljuvliga!

Releasefesten av vår nya bok, Paketlandet!
Boken släpps den 16 oktober men vi har planerat releasefesten till lite senare eftersom det egentligen är en julbok. Blir det ens hälften så lyckat som förra året så kommer det bli en strålande tillställning!

Kunna använda vanliga kläder igen. Köpte ett par perfekta Levi´s 501 på vinst och förlust, när vi var i Danmark och nu räknar jag ner dagarna tills jag kan ha på mig dom.

Vara föräldraledig. Förut bävade jag verkligen inför det här, för jag tyckte det var så himla tråkigt förra gången. Men nu tycker jag det ska bli väldigt mysigt och också roligt att få vara hemma med Knut igen, nu när han är stor. Tanken är att jag ska jobba måndagar och tisdagar varje vecka och vara ledig resten. Så det kommer bli lite längre väntetid än det är just nu och företagskunder måste gå före privatbeställningar. Men det är ju bara under en kortare period, så håll ut.

Höstkläder! Höst är den allra bäst perioden att klä sig och jag är så himla trött på mina sommarkläder (de få jag kommer i) och skav mellan låren. Nu vill jag har sneakers, kappor, kängor och halsdukar och mest av allt, alla stickade tröjor!
Ser även fram emot detta när det gäller att klä Knut och Stig!

De här två grejerna: parmaskinka och öl. Fast mest rödvin.

Köpa nya pennor, som man gjorde när man skulle börja skolan. Behöver uppdatera mitt pennförråd. Längtar också till ostörd tid i ateljén!

Kalluft och mina gamla kindben. Vi ses snart.

Vi hade sparat en himla massa kläder från Knut såklart, men jag har ändå köpt en hel del nytt till Småtting.
Knuts kläder var så färgglada och nu vill jag tona ner det lite, som jag skrivit förut.
Det här har jag köpt bland annat, och det är den här färgskalan jag tycker är allra finast just nu:

Jackan i ull är från Lindex
Overallen i sweatshirtmaterial är från Polarn o Pyret
Napparna från Cirkusfabriken
Resten av kläderna är från H&M

Vi bestämde oss för att ta en riktig utflyktsdag, så vi packade in oss i bilen och åkte mot Ekerum.

Vi började med lunch på Fireside Brewery som jag hade hittat på instagram.

Jag och Emil har ju en förkärlek för såna här ställen. Emil mest för ölen och maten, jag mest för att jag tycker så mycket om när folk vågar satsa på sina drömmar (och för maten, okejdå)

Sen älskar man ju alla ställen som har med pannkakor på menyn. Pannkakor byggde denna kropp! Knut har varit så himla kinkig med maten hemma, men på dagis har han ätit som en häst. Men den här sommaren har han verkligen börjat gilla all mat vi serverar och det är så himla roligt när han säger MMmmmmmm mer! Äntligen!

Vi tog en sväng förbi Majas finloppis, som är ett måste om man är på Öland. Så mycket grejer att vrida och vända på! Jag gick därifrån 180 kronor fattigare men med det här i en påse:
* Noa noa kofta till mig
* Ny röd väska
* Fårskinnstofflor till Knut
* Blöjbyxor, blommiga strumpor och en Marimekko t-shirt till Stig

Efter loppisfyndandet åkte vi till Barbro Lindgrens värld, som ligger vid Ekerums golfbana. Jag älskar ju Barbro Lindgren som ni vet och det här stället är Knuts favorit med Loranga, Masarin och Dartanjang. Tyvärr hade det blivit väldigt slitet, lamporna var sönder så man såg knappt någonting och de hade tagit bort hela biten med Benny, så vi blev lite besvikna när vi kom in. Skulle annars rekommendera detta ställa till alla. Nu låter jag dock bli. Fast god glass har dom!

Dags för en ny dag, som dessutom var solig! (det här var innan värmeböljan slog till och man fortfarande längtade efter sol)

Tycker det är svårt att fånga på bild HUR fint det faktiskt är där! Jag vill liksom nypa sig själv i armen och skrika samtidigt av lycka över denna plats. Önskar så att jag hade något eget som såg ut såhär, men i väntan på det så njuter jag allt jag kan av detta.

Det fick bli en stranddag på Böda. Älskar Knuts uv-tröja från Bobo Choses, så fin! Synd att säsongen snart är slut, får man använda uv-tröja på dagis? Den är i så fint material, nästan som en vanlig tröja. Liksom ribbad och inte i ”baddräktsmaterial” som de brukar vara i.

Sen vinkade vi av våra kompisar och blev ensamma kvar på ön. Det var väldigt roligt att ha med sig folk den här gången, men det blir ändå lite mer semester när det bara är vi.

Knut, som är väldigt lik mig när det kommer till sociala sammanhang verkade också en smula trött.

Efter maten bad han om att få sitta kvar ute och lyssna på Loranga på storytel.

Och därute satt han sen, alldeles ensam och lyssnade hela kvällen. Min fina lilla pojke.

Såhär ser min höstgarderob ut (plus en massa mer då förstås, men liksom känslan)
Alltihop är sånt jag redan har i garderoben, som bara ligger och väntar på kallare vindar och mindre mage.
Jag är så enormt peppad på höst nu och kläder utan 30 centimeters mudd runt magen.
Jag vill kura in mig i stora halsdukar, få plats i mina sneakers igen och dessutom ska jag färga håret brunt om några veckor.
Höst, kära höst, nu är du så välkommen!

Nu när vi varit två somrar på samma ställe på Öland, så kände vi att vi hade utforskat mycket av det som fanns i krokarna, så vi bestämde oss för en lite längre utflykt. Nämligen till Kalmar!

Men först obligatoriskt stopp på Paradisverkstaden i Färjestaden.

Precis som varje gång jag är där vill jag ha prick allting, får beslutsångest och går ut utan att köpa någonting! Emil sa till och med åt mig att köp nått nu, du kommer ångra dig annars! Men icke. Det fanns en så fin, stor, prickig bricka jag ville ha men det blev som sagt inget köp. Nu tänker jag på den där brickan jämt. Att man aldrig lär sig!

Sen åkte vi över Ölandsbron och vips var vi vid Kalmar slott.

Först lite lek i slottsparken…

…och stanna och lukta på blommorna. Knut måste alltid stanna och lukta på alla blommor han går förbi, han är som Ferdinand.

Knut, jag och Stig i magen. Sista semestern han är på insidan!

Väl inne på Kalmar slott skulle vi utföra fyra uppdrag åt kungen. Jag älskar sånt här, när det är uppstyrt och genomtänkt och roligt.

Först ut var att spika i en spik i en stock.

Sen satte vi oss på trappan och kollade på alla fina skådespelarna som gick runt på borggården.

Knut träffade en jycklare och fick följa med henne på skattjakt runt slottet. Som sagt, älsk på såna här grejer!

Efteråt var vi tvungna att ta glasspaus för det var hundra grader varmt på den där borggården. Enda minuset på slottet var den här restaurangen/fiket som hade helt sjuka priser! 49 kronor för en kanelbulle! Måste varit guld i degen.

Svärdet i stenen satt som berget.

Slottet hade en alldeles egen pysselverkstad! Knut hade fått 100 kronor av sin farfar att köpa vad han ville för, så han köpte ett träsvärd och sen pyntade han det med guldfärg och paljetter. Vi är ju egentligen starkt emot att han ska leka med vapen, men vi tyckte att svårdet iallafall kändes mer rimligt än en pistol. Dessutom tog paljetterna bort lite av grymheten kan man säga.

Sen var det dags för fler uppdrag åt kungen, som att slå ner en riddare med lans till exempel!

Sen skulle man gå balansgång och kasta in en pinne i danskarnas skepp så det började brinna och här kastade man sten på råttor i skafferiet.

När alla uppdrag var avklarade fick man highfive och träffa kungen! Jag ger Kalmar slott 5 av 5 möjliga, så himla fint och roligt ställe! Kommer absolut åka tillbaka!

När vi strosat runt på alla gator i Kalmar åkte vi hem och sov middag, som sig bör. Sen föreslog Emil att vi skulle packa med oss kvällsmaten och äta den vid havet.

Vilken strålande idé!

Vi åkte till Sandvik som ligger alldeles nära där vi hyr huset. Hittade en ensam plats och slog oss ner.

Så fin plats! Vi började genast kolla Hemnet efter hus att köpa i Sandvik, för vi blev så tagna av den där stunden.

Glittersvärdet var med förstås.

Gruppbild på gänget! Älskar den här bilden för övrigt, ser ut som vi är ett band.

Älskar den här mannen så himla mycket! Att han alltid vill ha picknick, aldrig tycker nått är bökigt eller krångligt och alltid är så himla fin på alla sätt och vis!

Dessutom hade han packat ner pizza och alkoholfria öl, dvs sjukt bra man!

Sen visade Emil Knut hur man bygger stenstaplar….

….och SOM det byggdes efter det! Perfekt för oss att sitta på filten och njuta medans Knut letade efter de perfekta stenarna.

Jag försökte ta mentala bilder att spara till kalla vinterdagar. Så gör jag ofta, liksom ställer in hjärnan på att riktigt komma ihåg, att minnas detaljer, dofter, nyanser och allt viktigt.