Hej.
Jag har återvänt från de döda.
Förra veckan var jag alltså hos läkaren efter att ha varit hemma i två dagar och sovit konstant men ändå var lika trött i alla fall.
Hon konstaterade stress.
Det var ingen nyhet direkt. Men ändå så himla skönt att få sitta en hel timme med en läkare som verkligen lyssnar och peppar och förstår.
Det var precis vad jag behövde.
Jag bad om ursäkt att jag tog upp hennes tid med så ”fåniga saker som trötthet” men hon avfärdade ursäkten direkt med att det är pprecis lika viktigt som vilken annan sjukdom som helst.
Råden hon gav mig var följande:
* Istället för att åka hem och sova, gå en promenad. Gå där du vet att du inte kommer möta någon du känner, så slipper du prata om du inte vill.
* Säg nej. Orkar du inte gå på kalas/grillfest/tjejkväll/viktigt möte eller vad det nu kan vara, så säg nej. DU måste inte ha en anledning att avboka. Orkar du inte, så orkar du inte. Tillräckligt god anledning att avboka.
* Lägg upp en strategi på jobbet. Kolla inte på allt du måste göra framåt utan fokusera på en bild i taget. Vad jag måste göra imorgon, behöver jag inte tänka på idag. (lättare sagt än gjort)
* Känns allting totalfel och att det inte går, var hemma den dagen och gör något annat. Utnyttja det faktum att du är egen och kan bestämma själv.
* Åk på utflykt med din familj. Behöver inte vara märkvärdigt, bara ni kommer iväg och gör något annat.
* Välj väl. Är det jobb eller uppdrag som känns övermäktiga eller tar mer än det ger, tacka nej.
Himla bra råd tycker jag!
Idag tänker jag använda mig av mitt eget bästa råd, nämligen: boka in en tretimmars frisörtid, drick kaffe i lugn och ro och låt någon annan fixa med ditt hår medans du djupandas.
Check!
