Emil tycker att jag alltid blir alldeles för upprörd och provocerad av småsaker och det har han alldeles rätt i. Jag blir superirriterad på saker som inte spelar någon som helst roll. Här är en liten lista:
- Mammagalan. Blir lika provocerad varje år, även om det är en jättefin sak förstås. Men det är ett gäng kändismammor, i stort sett samma personer varje år som får prata med andra “uuuuuuuurhärliga” mammor och så vinner de priser för årets mamma osv. Det gör att jag varje år känner mig liiiiiite sämre som mamma än innan. För att jag inte är på någon glittrig fest och dricker skumpa, utan sitter hemma bland vällingpulver och färdigköpta köttbullar. Inte årets mamma i år heller alltså.
- Tvålar från Lush. En del är ju som besatta av de där oformliga tvålbitarna som fullkomligt stinker! Kan inte ens gå förbi affären på gatan utan att få ont i huvudet!
- Att man alltid glömt någonting när man sätter sig och ska äta och således måste resa på sig igen. Varje. Jäkla. Gång. En sked till potatisen, ta fram smöret, hälla upp kaffet osv osv i all oändlighet.
- Alla events jag inte är bjuden på.
- Folk som använder slagord i allt för stor utsträckning. Balle, frulle, chirre……
- Allt jag hittat på loppis, hållit i och sen avfärdat för att sen se någon annan köpa och ångra mig gruvligt. Senast var det en hatt från Chanel och jag ligger fortfarande vaken och tänker på den där jävla hatten.
- För lite sås. Är man på restaurang och såsen får plats i en äggkopp på sidan av tallriken, så är det definitivt för lite! Vem har någonsin varit nöjd med en äggkopp sås?! En stor jäkla slev ska det va, minst!
- Stora vinglas med lite vin i. Mycket bättre med små vinglas med mycket vin i. Även om det är samma mängd så känns det ändå så mycket härligare med ytspänning.
- Skavsår. Jag blir på riktigt provocerad av skavsår! Vad har jag gjort för att förtjäna detta?! Tänker jag varje gång.
Sååå, det var det. Nu känns det genast bättre.
