November sög verkligen musten ur mig. Det har varit så mycket från alla håll, har känt mig påhoppad från ena hållet och försökt försvara mig åt ett annat. Det har varit avtal och möten, svåra beslut och stora val. Kämpande för att hålla mig ovanför vattenytan och inte bryta ihop.
Sådant kommer alltid ikapp till slut. Så känns det nu.
Som att jag är helt jävla slut.
Slut som artist och slut inuti.
Känner mig som en urkramad disktrasa som någon ändå envisas med att fortsätta klämma vatten ur.
Skulle så himla gärna vilja åka bort, till världens ände helst.
Koppla ner, koppla av, stänga av.
Mitt minneskort är fullt så att säga.
Det är jämngrått ute med inslag av iskallt regn.
Det har regnat in i mig.
Jag är lika jämngrå som himlen.
Skulle kunna sova i en vecka.
Jag önskar jag fick det.
