Jag och Emil firar vårt nionde år ihop i år. Det är så himla länge! Innan Emil var mitt längsta förhållande tre år och jag tyckte att DET var länge.
I tidigare förhållanden har jag antingen blivit mer vänner än kära eller haft det så destruktivt och stormigt att det varit dödsdömt redan från början.
Med Emil är det himla lätt. Jag säger inte att det är lätt att ha ett förhållande, det kräver ständiga uppoffringar och anpassning och det är allt annat än lätt, men just att vara kär i Emil är lätt.
Han är ganska enkel, okomplicerad till skillnad från mig som är alldeles för invecklad för mitt eget bästa. Vi väger upp varandra bra och vi är bra på att utmana varandra och vidga varandras vyer.
Vårt överlevnadsknep är att vi aldrig försöker begränsa varann. Vi har väldigt olika intressen och så måste det få vara.
Jag åker till Stockholm med jämna mellanrum för att få andas lite storstadsluft för att inte kvävas i vår småstad. Emil vet att det aldrig skulle gå att hindra mig från det. Då hade vårt förhållande aldrig hållit. Jag behöver omväxling och enda sättet för mig att kunna bo där vi gör är att jag kan få åka bort ibland.
Emil är ett träningsfreak av rang och håller just nu på med klassikern så mycket tid går åt till träning och såklart är det är okej för mig. Ge och ta. Det enda viktiga för mig är att han alltid frågar om det är okej först, så han inte bara räknar med att jag är hemma och tar Knut. Man måste alltid stämma av och planera ihop tycker jag.
Vi är också väldigt bra på att ta oss tid för varann. Vi har massor med strålande barnvakter som mer än gärna tar hand om Knut och det räcker med att bara få några timmar ihop. Oftast när vi är barnfria sover middag ihop, så mysigt!
En annan viktig sak är hur vi har delat upp föräldrarollen. Att Emil gick in och tog halva föräldraledigheten redan från vecka fyra har varit livsavgörande för oss.
Att han aldrig ens ifrågasatte det och förstod att jag måste få jobba för att kunna fungera.
Om jag hade tagit större delen av föräldraledigheten och varit hemma själv hela första året, tror jag helt ärligt inte att vi hade varit ihop nu.
Jag är så oerhört glad över att vi delade på det.
Jag är inte kär i Emil jämt. Men jag älskar honom alltid.
Det går upp och ner med kärleken men det fina är att när jag blir kär igen så är det alltid i honom.
Han är min klippa och min stora trygghet och jag älskar honom så himla mycket mer än jag kan förklara.
SONY DSC
