Idag är det min födelsedag! Min trettiotredje till och med.
Jag har slutat att ängslas över att bli äldre, eller snarare jag har aldrig varit orolig över det.
Har alltid känt mig äldre än vad jag är så för varje år som går blir jag bara lite, lite närmare min mentala ålder.
Ibland blir jag arg över att mitt liv går ut på att fundera över vad jag ska laga för mat och om det finns någon matlåda tills imorgon, om Knut har några rena kalsonger och om vi har kommit ihåg att köpa nya regnbyxor nu när de gamla är urvuxna.
Jag borde ägna mina tankar åt storslagna saker istället, fila på mina memoarer, undra om jag borde boka en resa till Paris och på hur mitt sommarhus på Öland mår.
Men men, den tiden kommer.
Man ska inte hasta genom livet, vips så är det slut innan man hann gå i pension ens och så har man pensionsparat hela livet i onödan.
Min drömålder har alltid varit 34 (så nästa år smäller det),
Har alltid haft nån bild i huvudet att de är ungefär så gamla i Sex and the city och de verkar ju ha det bra liksom.
Man har tillräckligt med pengar för att kunna unna sig då och då, bor inte längre i en studentlägenhet, har barn som känns hanterbara och ändå är man hyffsat ung för att ännu inte vara gammal så att säga.
34 alltså, det är då det händer!
Ikväll ska jag dricka champagne med min man och fira att jag överlevt i 33 år!