Jag har skrivit om henne förut, men låt oss ändå prata en stund om Barbro Lindgren.
Som ni säkert vet vid det här laget så ÄLSKAR jag henne!
Hon är så väldigt lik mig, eller kanske är det jag som är lik henne?
Min mamma är lika förtjust i Barbro som jag så när jag växte upp så var det alltid Barbros böcker vi läste. Först barnböckerna, Max och vilda bebin. Sen blev jag lite större och då läste vi Loranga och lilla Sparvel. Till slut läste jag Jättehemligt och Världshemligt. Så jag har på nått sätt växt upp med Barbro Lindgren och det är jag så evigt tacksam för. Hon har alltid satt ord på de små sakerna och beskrivit de stora känslorna så fint.
I höstas var hon i Värnamo och jag var först i kön och stannade sedan kvar till sist, så det bara var hon och jag kvar. Då gick Knut fram till henne med sin Benny-bok och hon skrev i den till honom och sen läste hon hela sagan för honom.
Alltså känslan, när ens allra största förebild och människa sitter och läser sagor för ens unge! Så svårslaget!
Ett av mina största moments in Life tror jag bestämt.
Härom dagen visades avsnittet när Barbro Lindgren möter Lars Lerin. Har ni inte sett det måste ni göra det omedelbart! Avsnittet finns här. Jag såg det två gånger på raken för att det var så himla bra!
Vill man ha ÄNNU mer Barbro (och det vill man ju) så kan man lyssna på podden Bladen brinner, med en intervju med henne. Lyssna här!
Jag kände i alla fall att jag ville ge tillbaka på nått sätt, för allt hon gett mig.
Så jag tecknade ett porträtt, som visade sig bli ett av de bästa jag gjort.
Fast så blir det kanske, när det ligger ofantligt mycket kärlek bakom.
Så tack Barbro, för allt!
