Nästan dagligen får jag kommentarer om talang, begåvning och någon slags medfödd gåva.
Detta stämmer såklart inte och jag blir alltid lite provocerad av det, trots att jag vet att det bara är välmenat.
Men jag sliter verkligen, övar och övar, försöker ta ut svängarna och testa nya grejer. Jag testar nya pennor, olika papper, gör miljarder misslyckade försök men jag lär mig hela tiden.
Att då säga att det är något medfött gör mig lite ledsen, det förminskar allt jobb jag lägger ner.
Det känns också lite nedvärderande mot yrket, att bara vissa kan bli det. De som föddes med det.
Jag tror aldrig man hade sagt till Ingvar Kamprad att han fötts med en talang att hitta på platta paket, att det nog är en ärftlig gen som gör att man kan bygga massvis med varuhus och leva livet.
Han har väl jobbat för det som vem som helst!
Visst tror jag att det finns en liten del medfött, kanske intresset för att teckna är ärftligt? Men ett intresse stannar vid att vara just ett intresse om man inte nöter in det, lägger otaliga timmar och månader och år på det. Det är ju först då man blir riktigt bra.
Hade jag lagt all den tid jag lagt på att teckna på att spela gitarr tex, hade jag varit grym på det också. Då hade jag helt plötsligt varit född med ”spela-gitarr-genen”.
Jag tror det är ett sätt att skylla ifrån sig att prata om talang istället för att se vad som ligger bakom.
Hörde något att det tar 10 000 timmar att bli riktigt bra på något.
10 000 timmar för att ”födas med en talang”.
