Så kom dagen D, när Knut skulle börja på förskolan.
Man har ju hört diverse skräckhistorier med gallskrikande barn, separationsångest och gråtande föräldrar.
Det var inget sånt i vårt fall.
Fast det visste jag redan innan men man ska ju aldrig säga aldrig.
Vi körde på tre dagars inskolning, jag var med de två första dagarna och sen var Emil med en dag.
Knut åt, sov och lekte som om ingenting.
Sen blev det dags att lämna honom utan att vi var med.
Han vinkade och gick in till de andra.
Sen var det inte mer med den saken.
Nu är han inne på sin andra vecka utan oss och det går så jäkla bra!
Alltså min lilla modiga kille, så himla stolt jag är över honom!
Jag ringde senare på dagen för att höra hur det gått, men det hade inte varit några ledsamheter eller tårar, han låg och sov efter maten och jag kunde pusta ut.
De sa att han verkar vara oerhört trygg i sig själv och det var den finaste komplimang jag någonsin fått.
Jag och Emil pratade mycket om hur vi skulle göra för att han ska bli en stark, trygg och nöjd liten kille redan när han föddes.
Det är ju lättare sagt än gjort men tydligen har vi gjort något rätt eftersom han verkar vara precis just så nu!
Vi bestämde lite grundregler som vi försökt hålla oss till. Det här bestämde vi redan när han låg i magen. Jag tror att det är viktigt att prata igenom hur man ser på barnuppfostran och hur man tänkt sig, så man vet att man är på samma spår.
För det första så daltar vi väldigt lite med honom. Han får gå iväg och kolla och upptäcka utan att vi går efter hela tiden.
Så länge vi ser honom behöver vi inte vara en meter bakom hela tiden.
Visst kan man slå sig och trilla men det är ju oftast inte så mycket värre än att man blåser och sen är han uppe och på´t igen.
Han har trillat och han har testat, han slår sig ibland men det hör ju till.
Han kan klättra i både stegar och trappor så det räcker med att man står där och håller ett öga på honom, så brukar det gå bra.
Sen har vi haft regel nummer två: inget socker.
Knut har varken smakat på glass, bullar, sylt, saft eller ketchup och det går hur bra som helst.
Vi tyckte att han kommer äta så mycket socker i sina dagar ändå, så sålänge det går att låta bli kan man lika gärna göra det.
Han är aldrig sugen på att testa eftersom vi aldrig låtit honom prova så står det ett fat med bullar framför honom är han inte intresserad.
Han är fantastiskt vår lille kille och jag kunde inte bett om en bättre unge!
Tänk att jag bara för något år sedan gick runt utan honom.
Fy vad tråkigt jag måste haft!
