En stor del av frilansjobbet består av oron över att uppdragen ska ta slut.
Det känner jag av nästan varje månad, att hjälp, tänk om jag aldrig mer får ett uppdrag och att jag aldrig mer kommer få in pengar och måste äta dammtussar resten av livet!
Ja, ungefär så.
Men varje månad, trots allt, så ramlar uppdragen in och jag borde ha lärt mig vid det här laget att jag inte måste äta damm (än iallafall) och idag så rasslade det till ordentligt i min inbox så nu kan jag andas ut även denna månad.
När jag och Emil var på banken för ett tag sen så pratade vi om inkomster och sådär och jag sa att nu när vi är gifta borde ju Emils pengar vara mina pengar, höhö.
Ja det höll bankmannen med om, att så är det ju (om man inte har äktenskapsförord, men det är ju inte Hollywood vi bor i)
Då sa jag att jag visste att jag gift mig smart, varav bankmannen kontrade med att Emil inte gift sig riktigt lika smart.
Hmpf…..vad menar han med det?
Jag är ju rena tillgången att vara gift med! Jag är ju skitrolig, inreder mysiga hem och målar om möbler i rasande fart! Jag är bra på att rulla chokladbollar, tycker det är roligt att skura toaletten och har en finfin känsla för vilka färger som passar ihop.
Det är ju värt typ en hel förmögenhet! Det ska jag hälsa den där bankmannen nästa gång jag träffar honom!
