I förrgår när jag kom till huset ställde jag mig i vårt blivande sovrum och målade garderobsdörrar. Det var fortfarande mörkt utanför och jag hade lampan tänd så jag gissar att jag syntes ganska bra för folk som var på utsidan.
Plötsligt hör jag hur någon gormar och skriker utanför så jag vänder mig om för att se vad det är frågan om. Då är det tanten i huset bredvid som öppnat sitt fönster och står och skriker det ena värre än det andra till mig!
Jag, som är ensam hemma, blir fullkomligt livrädd och lämnar genast rummet och står och gömmer mig bakom en vägg tills jag hör att hon stänger fönstret och försvinner. Snabbt som ögat springer jag fram och drar ner persiennen och släcker lampan så hon inte ska se mig så tydligt. Återigen hör jag hur hon öppnar fönstret och börjar skrika åt mig där jag står bakom persiennen fullkomligt stelfrusen.
Är det något jag är rädd för så är det galenpannor som man inte vet var man har och nu bor jag granne med just en sån!
Jag trevade efter min mobil i mörkret och ringde till Emil och berättade om den läskiga tanten i fönstret.
Han sa att det inte var något att bry sig om och att jag skulle fortsätta med mitt och strunta i henne.
Jag gick och satte mig i vardagsrummet istället och började montera ihop ikeamöbler, då öppnar tanten ett annat fönster och skriker för full hals att jag ska lämna huset, att jag är en knarkhora och sådär håller hon på.
Jag kryper över golvet till ett hörn där hon inte ser mig och sen ringer jag polisen.
Vettskrämd förklarar jag för den snälla polisen om tanten och att jag inte vill vara ensam hemma om hon ska hålla på sådär.
Polisen säger att tanten säkert är sjuk och inte är farlig men det tröstar inte mig det minsta så när vi lägger på ringer jag Emil igen som får komma hem och rädda mig där jag sitter ihopkurad i ett hörn av vardagsrummet.
Jag förstår att hon är dement och sjuk men det känns ändå så himla obehagligt att ha det såhär och jag som hade som drömbild med huset att kunna sitta ute på altanen i vår och dricka kaffe med bebisen har nu helt fått släppa den bilden för det är på ”tantens sida” och jag törs inte gå ut där längre.
Igår fick Emil vara själv i huset för jag ville inte åka dit och när han stod och målade skrek tanten åt honom hela kvällen och sen hade hon enligt de andra grannarna fortsatt gorma resten av kvällen även när han åkt därifrån.
Vi har ringt polisen och hemtjänsten och något måste hända för såhär kan vi ju inte ha det!
Känns så himla tråkigt att inte få vara ifred och vara just sådär lycklig som jag egentligen är över huset, utan att en dum tant ska komma och förstöra allting!
Flyttade från ett hus utan grannar och fick istället en mardrömsgranne!
Fan!!
Idag kommer Emil och hämtar mig efter jobbet så åker vi till huset båda två, för när han är med så gör det inget om hon skriker. Då känner jag mig ändå trygg som har honom där.
Jag vill ju också renovera och fixa vidare, även om jag inte längre törs göra det ensam.
Jävla tant som förstör på det här viset!