Som ni vet vid det här laget så hyr jag inte längre något kontor i stan.
Istället sitter jag nu, väldigt provisoriskt, hemma i gamla huset i väntan på att vi får nycklarna till det nya.
Jag har egentligen inte tecknat alls under några veckor från det att jag flyttade ur gamla kontoret, behövde ledigt och vila upp mig.
Men nu, när helgerna och julledigheten är över har jag köpt nya block, provat nya pennor och inspirationen är på absolut topp!
När jag först bestämde mig för att skaffa ett kontor så tyckte jag att det kändes helt fantastiskt att få ett ”jobb” att gå till, personer att fika med och komma hemifrån en stund.
Mitt första kontor hade egen dörr och jag fick i stort sett göra vad jag ville där inne i mitt lilla krypin. Älskade att det stod Anna Ritar på skylten utanför, att jag kunde stänga dörren och vara försjunken bland pennorna i timmar.
Sen blev hyran lite väl saftig efter några år så jag bestämde mig för att byta kontor. Det var då jag flyttade in på reklambyrån.
Tänkte att det kreativa skulle passa mig, sitta med andra som också tänkte i kreativa banor och kanske kunde vi inspirera varann.
Där satt jag i mitten av ett kontorslandskap, utan dörr och ingenstans där jag kunde fly om jag ville vara ifred.
I början gick det jättebra även om jag alltid haft svårt för det där med att inte kunna stänga om mig, men när jag blev gravid blev mitt personliga space ännu mer nödvändigt än innan och jag började känna mig obekväm av att sitta sådär ”utsatt”.
Jag som helst jobbar under total tystnad fick nu lyssna på tre olika sorters musik samtidigt (varav ingen av dom var min) och försöka koncentrera mig medans det ropades koder och mallar hit och dit genom rummen.
Det var en kreativ miljö, för sådana som blir inspirerade i ett sånt jobbflow.
Det blir inte jag och det märktes i slutet väldigt tydligt.
Jag kunde knappt teckna längre, bara ville hem. Ville ha tyst. Ville bort. Ville vara ifred.
Så jag flyttade hem igen.
Nu är jag tillbaka på ruta ett, där jag började för tre år sen (eller är det fyra?)
Hemma.
Fast med mig i bagaget har jag massor med nya kontakter, nya uppdrag på min CV och massor med erfarenheter jag aldrig hade fått annars.
Jag vet att detta inte är någon långsiktig lösning. Jag gillar trots allt att ha ett kontor att gå till.
Men just för tillfället, så känns det så himla bra!
Ensamt, kreativt och alldeles, alldeles knäpptyst.
